Flemish painter (b. 1593, Antwerpen, d. 1678, Antwerpen). Flemish painter, tapestry designer and draughtsman. In the context of 17th-century Flemish art, he emerges as a somewhat complicated figure. His oeuvre, the fruit of a continual artistic development, is characterized by great stylistic versatility, to which the length of his career contributed. His religious, mythological and historical representations evolved from the rhetorical prolixity of the Baroque into a vernacular, sometimes almost caricatural, formal idiom. The lack of idealistic treatment in his work is undoubtedly the factor that most removed Jordaens's art from that of his great Flemish contemporaries Rubens and van Dyck. Jordaens's officially commissioned works included many paintings in which the sublimity of the subject-matter clashed with the vulgarity of some of his figures. Unlike Rubens and van Dyck, both of whom were knighted in the course of their careers, Jordaens was, in fact, completely ignored by the courts of Spain and Brussels  Related Paintings of JORDAENS, Jacob :. | Portrait of a Young Married Couple | Assumption of the Virgin d | An Apostle | Adoration of the Shepherds | Portrait of a Young Married Couple dg |
Related Artists:
Axel Kulle
painted Den forlorade sonens aterkomst in1882
John Rogers Herbert
English historical painter and portraitist . British, 1810-1890. was an English painter who is most notable as a precursor of Pre-Raphaelitism. Herbert was born in Maldon, Essex. In 1825, he moved to London to study at the Royal Academy. His early works were influenced by the troubadour style of Richard Parkes Bonington. Subjects showed the influence of Byron and exotic episodes of Venetian history. Haydee (1834) depicted the heroine of Byron's poem Don Juan. Herbert's first major success was The Appointed Hour (1835), depicting a melodramatic scene in which a Venetian man lies murdered at the place appointed for a tryst with his lover. The work became a popular engraving. Herbert followed it with other dramatic subjects such as A Prisoner of Condottieri Freed (1836) and Desdemona asks for Cassio (1838). After he was chosen to paint a portrait of Princess Victoria, before she became queen, he became a favourite portrait painter of the aristocracy. Around this time, he came under the influence of the architect William Payne, a convert to Catholicism. In 1840, Herbert also converted to the Catholic Church. He then painted mainly religious subjects in a style influenced by the artists of the Nazarene movement. Herbert was elected to membership of the Royal Academy in 1846. Herbert's paintings The First Introduction of Christianity into Great Britain (1842) and Our Saviour Subject to his Parents in Nazareth (1847) were the inspiration for the two most important early works of William Holman Hunt and John Everett Millais, founders of Pre-Raphaelitism. The two paintings, Hunt's A Converted British Family Sheltering a Christian Missionary and Millais' Christ in the House of His Parents were exhibited at the RA in 1850 to great controversy.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.